Att orka, hur gör man?

I tisdags kom smärtan i min ländrygg smygande, jag har varit ganska så besvär fri över en månads tid (diskbrock-ischias) och min rygg och kropp behövs för att orka med jobb, hus och familj. Finns inget som är så vansinnigt jobbigt som nervsmärta och det tar fullständigt ut mig, mitt tålamod är hårfint för man försöker att hålla ihop.

På tisdagen kände jag att ryggen ömmade men jag tänker att det är för att vi satt hela dagen (utbildning på jobbet), dagen efter kände jag ännu mer när timmarna gick och mot kvällen riktigt illa, i natt har det varit svårt att sova, det går knappt att vända sig eller rör sig och om man nyser är det en nära döden upplevelse. Paniken på det gör det ännu värre när man tänker på hur i helvete jag skall kunna jobba och jobba är ett måste, bara att gråta i en kudde och gå vidare.

Fick ta starka värktabletter i morse för att stå ut, jag tål knappt piller och det gör mig full i två dagar men för att orka är det ett måste. Så just nu sitter jag här och känner mig en aningen berusad och funderar på hur helgen jobb skall gå att arbeta.

Smärta och begränsningar gör mig riktigt förbannad och jag kan inte acceptera när kroppen gör så här, jag varken vill eller har lust, kanske är detta min drivkraft att orka?

Men om sanningen skall fram så gråter jag inombords, ingen som ser men smärtan är sinnessjuk. Jag vill ej vara hemma från jobbet, jag vill sköta mitt jobb och jag har hög arbetsmoral dessutom så vem i tusan har råd och vara hemma i dessa tider?

Jag får dåligt samvete när jag är irriterad men kan inte låta bli, smärta gör att man går in i sig själv för att hålla sig uppe på benen, jag kan bara tänka mig hur ett barn har det när kroppen säger ifrån, hur har Freja det egentligen? Ingen som vet men med tiden kan hon förklara känslan bättre. Just nu håller hon allt för sig själv oftast.

Solen lyser där ute och idag vill jag bara gråta för jag blir så arg och besviken på mig själv och varför håller inte min kropp? Jag kan inte ha ont för jag behöver min kropp och min styrka, jag vill inte bli eller vara begränsad men det går över men jag önskar det gör det nu!

Nä, nu skall jag ta hand om lunchen, tänkte sätta mig och skriva lite senare.

Kärlek och Respekt

Petra