Känner mig låg och orkeslös mentalt, känns som jag har för mycket att bära, för mycket kring Freja, önskar bara att saker kan flyta omkring som rosa moln runt mig. Jag orkar inte städa efter djur och folk, vill bara få vara ifred och andas ut och bara rå om mitt eget kontor, alltså min hjärna som inte hinner med. Jag måste få syre i mina lungor och hinna reflektera, det känns inte som min tid till mig själv alls räcker till.
Idag var Freja på vårdcentralen i byn för att ta ett blodprov, det tog en timme av bearbetning och pedagogik, vi vill ju inte skrämma henne med tanke på att hon har hela livet framför sig med sjukhus så varje gång måste vara en bra gång. Freja vägrade ta en nål i armen, vi sa att går det inte så får det bli sjukhuset med lugnande isåfall men de tänkte då att dem skulle testa med stick i fingret. Det vägra hon med förstås å då sa den ena undersköterskan att skall ja sticka dig i tån då? Ja, sa Freja gör du det!
Är du seriös nu skall jag det? Ja sa Freja...
Dem stack henne i stortån och fick därifrån pressa ut två små pytte rör med blod....ja herregud mitt barn alltså...
Frejas läkare har sänt remiss för att dem skall granska alla hennes röntgenbilder för att se bentäthet etc för att se om det finns risk för framtida stressfrakturer. Sen ville dem kolla bland annat D-vitamin i blodet.
Ja så nu väntar vi på att bli kallade på barn för att ha en plan för henne. Hon är insatt nu på smärtstillande morgon och kväll men där är både jag och pappa Jonas eniga om att vi testar under en väldigt kort period för att se för vi vill undvika läkemedel så långt det går när hon är liten och spara på hennes kropp! All läkemedel kommer med bieffekter och det är inget vi önskar vårt barn.
Kan man hitta andra sätt att hjälpa henne på att få mindre ont och få må bra så är vi superglada. Bada gör hon varje dag och vi skulle behövt en IR bastu för henne, hade vari kanon :)
Just nu drar jag en dag i taget, kan inte göra mer än så känner jag, är tacksam för varje dag osv...vi kämpar på men det är tufft...Freja är verkligen på sin sämsta sida mesta delen av tiden nu känns det som.
Kärlek och Respekt
Petra
Comments