MR av Frejas rygg samt ett akutbesök för mig på ögon

Då var det dax för MR på Frejas huvud och rygg. Vi fick gå upp tidigt, skulle vara på barnavdelningen kl 7:45 och rullas ner på röntgen 8:30. Freja fick nässprayen som skulle göra henne trött så det skulle vara lättare att söva henne inför MR. Hon fick ligga och titta på film med min mobil en stund och berättade för oss att hon minsann inte var trött men sen sten somnade hon. Vi gick med henne ner till röntgen och lämnade henne där när dem satte narkosmasken för ansiktet.

Då passade jag på att gå på akuten och Jonas gick och fikade.

Vad som hänt mig är att jag under ett par dagar eller någon vecka plötligt börjat se sämre, märkte på jobbet att jag såg personer och omgivning väldigt dåligt och blev irriterad att jag kanske skall igen behöva byta glasögon för det var inte alls länge sedan jag gjort detta.

Synen blev sämre och sämre och kvällen innan Frejas röntgen när jag jobbade kväll och skulle köra hem var dt riktigt jobbigt. Fick köra sakta, kunde inte se vägskyltar eller om det var något att passa sig för i vägdiket. Funderade om det var lika illa på bägge öga så jag höll för vardera öga och upptäckte till min förskräckelse att när jag titta med det högra ögat så blev allt mkt mörkare, en stor fläck i mitt synfält. Jag blev rädd, skall ja bli blind? Vad är detta eftersom min syn försämrats hastigt på kort tid å nu denna fläck och mörker.

Tidigt på morgon när vi åkte in med Freja ringde jag 1177 och berättade om min syn, därav jag blev skickat på akuten.

På akuten sändes jag vidare till ögonavdelningen för koll. Dem hittade en svullnad i mitt öga som senare visade sig vara något som heter central serös korioretinopati vilket innebär att det samlats vätska innanför näthinnan vid gula fläcken.

Läker ut av sig själv oftast på 6 månader, återbesök om 6 veckor om det inte blivit bättre kan man testa behandla med laser el injektion...frågor på det? Nä det hade ja inte heller då för jag hade Freja som låg nedsövd i mina tankar.

Efteråt kom frågorna, fick skriva på 1177...men vadå 6 veckor, jag ser ju sjukt, som att gråta och ha tåliga ögon och se genom vätska eller när man tagit för många glas vin...å så detta mörker på ena ögat...

Min vardag....mitt jobb? Vad fan gör jag? Jag behöver mina ögon!

Detta kommer mest troligt av stress om det inte ligger en dold autoimmun sjukdom och gömmer sig i min kropp...men stress det har jag, inre stress...min stress syns inte utanpå utan på insidan blöder jag, jag sorterar mina känslor och stoppar undan dem när jag inte har tid med dem för att kontrollera mig själv.

Så till Freja, när jag var klar på ögon fick jag ett meddelande av Jonas att Freja hade vaknat och var åter på barnavdelningen.

Hon var helt utslagen och var bara vaken ett par minuter när jag kom in i rummet sen stängde hon igen öga och sov till lunch.

Vi for sen när hon vaknat ordentligt och spytt ett par gånger av narkosen och käkade på kinarestaurang som var hennes önskemål. Duktiga tjej, nu återstår att vänta å se vad dem hittar och hon har duraektasi.

Tillbaka till mina ögon, ja i skrivande stund är det långt ifrån enkelt att sitta här och skriva, jag får vinkla skärmen och sitta riktigt nära. Mina glasögon hjälper lite på nära håll (inom en armlängd) sen är dem meningslösa för allt är skevt och märkligt när jag tittat, lite påverkad av avståndsbedömning med för jag välter ner saker eller stöter bort när jag skall ta något emellanåt.

Dagen efter grät jag i 6 timmar, detta är som ett slag under bältet...jag behöver mina ögon...jag behöver jobba, min vardag...fullständig panik och så sjukt ledsen och möttes av tankar att hur i helvete skall jag orka med mer motgångar...ja jag är ju inte döende jag får vara tacksam för det men man är redan slut pga diskbråck och ischias som gör att hela mitt högra ben orsakar sendrag och kram från ändan ner till tårna hela tiden så det går ej att sova och sova behöver vi.

Jag är på riktigt så jäkla ledsen, så låg, känner mig hopplös och tom på riktigt...ja ögonen behöver jag ju för att jobba vilket genererar pengar i dessa äckliga tider med makthavare som våldtar oss på allt som hör till livet som mat, bränsle el och allt annat...jag vill inte vara hemma men vad gör jag???

Väntar på läkarens svar, jag behöver hjälp och det nu, hur skall jag hantera detta? Hört många som haft detta i månader och bara den tanken får min panik och denna stress att explodera...

Min energi räcker nu inte till och just nu vill jag bara ge upp och lägga mig och gråta i tusen år, inte för att det hjälper men det är en skön känsla.

Jag tog mig i alla fall ut och gick på åkern idag i 13 minusgrader och sol efter varit vaken sedan 02.30 pg sinnessjuk smärta i benet av ischias och ingen ställning funkar överhuvud taget, just nu känns det lite bättre, skall försöka dra mig ut ofta och gå bort denna skit!

Är det någon som haft detta problem med ögonen och blivit av med det fort eller hjälpt på något annat sätt så skriv till mig! Hjälp mig, mina ögon är viktiga och jag behöver dem.

Kärlek och Respekt

Petra